Ett långt liv har slocknat....




Fotot taget 18e juli

I tisdags förmiddag så hade mina föräldrar ringt mig på jobbet.
Dom brukar inte göra det när jag jobbar så jag hade mina aningar om vad som hänt då vi har en släkting som varit dålig av å till sista tiden.
Jodå, min känsla var helt rätt tyvärr, vår kära Viran hade somnat in på natten..... 💕

Viran som var döpt till Elvira föddes på en gård i V.Sörby 6e jan -28.
Den gården är idag ett ölbryggeri å tillhör Kackelstugan.
För de som läst tidigare så har jag berättat om min släkts koppling till Kackelstugan, min morfar drev jordbruk på den gården till -61/62.

Jag har tillbringat mycket av min barndom å uppväxt hos Viran å hennes man Göte.
Även i vuxen ålder så har jag varit där mycket, så även mina barn.
Skulle jag till Kalmar så ringde jag ofta å sa att vi kom förbi varpå hon ofta replikerade:
"Släng in barna här under tiden så kan jag ha dom.... "

När jag var barn så körde hon först maten till pensionärerna, då var det plattan i mattan å kurvorna togs på 2 hjul 😉
Senare jobbade hon på Strömgården, ett ålderdomshem i Borgholm.
Jag sprang ofta upp där efter skolan å det är många, många gånger jag följde med henne hem.
Hennes man var fantastisk på att odla det mesta.
Hallon, vinbär, krusbär, blommor, ja, allt man kan tänka sig.
Många är de gånger hon bäddade åt mig på soffan i stora rummet å jag sov över där.
Då fick man lyxig frukost med rökt skinka å apelsinjuice, sånt som min mamma inte köpte hem. 
Man fick springa ut i hallonlandet å plocka solvarma hallon till frukosten å ibland ringde hon efter oss för hon hann inte plocka allt å hade inte plats i frysen.
På hösten fick vi med oss en bukett astrar i sprakande färger...

Som vi har skrattat i deras kök 😁
Hennes man Göte var en makalös historieberättare , vilka rövarhistorier man har hört om hur det var å vad dom gjorde för galenskaper på 40-50 talet.
Herregud, di var inte riktigt rediga ibland..... 😁
Å dom älskade att dansa, dom var ofta på GDV förr i tiden, gammeldansen vänner.
Då var det schottis, hambo, snoa, vals å foxtrot, dom höll ofta "nollan", alltså dansade alla låtar som spelades.

Hon var ju äldst i kusinskaran om jag inte har fel, hon lärde mamma att dansa vals i bygatan.
Hon lärde dom att simma å hon både såg efter dom å fostrade dom på så sätt.
Hon å hennes man har alltid varit oerhört sociala, varma å välkomnande, alltid varit navet i släkten för oss.
Det var ett hårt slag för dom när äldsta dottern dog Valborgsmässoafton -95, endast 12 dagar innan hon skulle fyllt 41 år men många års sjukdom tog ut sin rätt tyvärr.
Hennes egen mor blev hela 96½ år, då hade hon ändå amputerat bägge benen, det sista vid 94 års ålder.

Jag har många gånger sista åren tänkt hur det skulle kännas den dagen hon inte längre finns å nu är den dagen här....
Men jag är tacksam för att få haft dom å henne genom hela mitt liv tills jag är 50 år.
Tacksam att jag en gång för 2-3 år sen åkte hem till henne, skrev ner alla morfars syskon, (10 st utöver morfar som var yngst)  när de var födda å när de dog.
För trots att hon var äldst var det hon som hade huve't i behåll mest.
Jag är tacksam att vi åkte ut till henne dagen efter min 50 årsdag med tårta då hon var för trött för att komma på min födelsedag.
Vi åkte även ut till henne fre 21a juli å hälsade på henne.
Nu blev det sista gången vi satt i hennes kök.
Hon var så förbannad på hemtjänsten å läkaren då:
Jag har fått nån ny medicin å jag håller på å bli vansinng.....röt hon i....
Jag blir ju lustig i huve't av den....

Hade tänkt hälsa på henne på sjukhuset på lör eftermiddag när vi kör hem till ön men så blev det inte.
Jag hade hoppats på att få fira hennes 90 årsdag i januari nästa år men så blev det inte.
Det kommer kännas märkligt att åka förbi huset ute vid vägen i Rälla, huvudet har alltid sökt sig dit för att se om det var nån hemma men nu är det inte det längre.
Jag hade hoppats att vi skulle fått behålla henne i några år till men så blev det inte.
Men har man kommit upp i en ålder av 89 år å 7 mån, på dagen nästan å har haft ett sånt rikt liv som hon-dom hade så får man vara tacksam för det.
Göte dog 1a jan-08, då hade dom varit gifta i 54 år, nu får hon vila med honom, dottern Inger å sin mamma Edith å alla de andra i släkten som gått före.

Men nu kan man inte ringa å få höra :
Men hallå där, så det var du som var på tråden......
Men vad hon kommer att bli saknad vår kära Viran......

HA EN SKÖN KVÄLL !!







Kommentarer

  1. En gammal människas liv har slocknat och hennes vandring här på jorden är förbi. Hennes gärning är över. Jag beklagar förlusten av en avhållen släkting och vän. Vid sådana här tillfällen känns det gott att i hjärtat bära goda, fina minnen. Du har beskrivet henne och er närhet så vackert. /Mormor

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg