Ett sista farväl...



Då var det så dags i fredags...
Att följa vår kära Viran till hennes sista vila... 💔

Vi fick dela upp oss i 2 bilar då även mina amerikanska vänner ville hedra henne med sin närvaro.
Dom träffade ju henne när jag var å lämnade tårta efter mitt 50 års kalas å blev så förtjusta i henne som många andra.
Vädret var "sådär", soligt å mulet om vartannat men friska vindar tyvärr.
Så vackert inne i kyrkan, dom är fantastiska att arrangera blommor, både blommorna i sig å tillsammans.
Även om hon var gammal, äldre än vad många andra får bli så var det tungt att gå in i kyrkan.

Som samlingsmusik spelade dom "Amazing grace", alltid lika vacker...
När prästen, som är en mycket välbekant präst i de trakterna då han tjänstgjort på Öland i många år läste sitt griftetal över henne så prickade han i många rätt.
Vi kunde alla le lite åt vissa saker han sa, skulle nånting göras skulle det göras ordentligt.
Å det gällde nog de flesta i Wennbergsläkten, åtminstone kvinnorna.
Å det skulle göras pronto, inte skjuta upp saker.
Å skulle hon nånstans så gick det undan, inte så hon sprängde hastighetsbegränsningarna (men hon töjde nog lite på dom..) men som hon sa:
"Enn får ju lååv te å komm fram nångång...." 😀
Å som han sa prästen Peter, nån i himlen spelar säkert upp till dans för henne å maken så dom fortsätter att dansa där dom är.

Vid graven sa flera samma sak, hennes givmildhet, hennes vänlighet, hennes-deras välkomnande av alla var lite speciellt.
Oavsett om det var kompisar till barnbarnen eller ny kärlek till nån i släkten så var alla lika välkomna.
Det var tungt att lägga ner blommorna vid graven, hon kommer saknas mig för resten av livet, hon kommer saknas oss alla..... 💗
Men nu vilar hon vid sin makes sida, å bredvid henne så ligger hennes mor å morbror.
Nu får hon vila efter sitt långa liv med dom å alla andra i Wennbergsläkten som gått före oss....

Mitt blomsterarrangemang jag beställde, så otroligt vackert...
Sensommar men inte höst bad jag om å det blev det verkligen.


Då det inte var nån samling efteråt så hade vi vår egen samling.
Jag köpte en tårta å så hade vi kaffe hemma med mina föräldrar, barnen, min moster å våra amerikanska vänner så vi var 9 personer.
Som sambon sa: Viran var nog med oss i vår egen lilla minnesstund på ett el annat sätt...

Lite senare så kvällen tittade vi på pappas Super8 filmer.
Han hade ju filmkamera på den tiden å nu snackar vi sådär en 45 år tillbaka 😀
När lill-loppan var sådär en 4-5 år å vi tittade på dom en gång så utbrast hon till slut frustrerad:

Men när ska ni börja prata??
Hahaha, lilla trollet......på den tiden var det stumfilm men hon var ju ett videobarn där det var tal å musik till barnfilmerna.
Så roligt att få se det igen, det gick ända tillbaka till -72, jag var 5 år.
Sista färjan mellan Stora Rör å Revsudden på fastlandet, broinvigningen av dåv kronprins Carl Gustav i sep -72.
Många födelsedagar å bröllop passerade, sista filmen är från -83.
Så roligt att få se morfar så stark, glad å livskraftig.
Se en del av hans syskon som är borta sen länge däribland Virans mor Edith.
Det är inte många kvar av Wennbergsläkten längre , bara min morbror, en kusin till mamma å hans son som bär namnet från vår sida vad jag vet.
Ibland har jag funderat på att ta det som efternamn för att det ska leva vidare i några år till men jag får se.

Fick se min farmor i "rörelse" som jag knappt har några minne kvar av då hon var väldigt gammal redan när jag var liten.
Å morfar i sin tur hade oxå filmkamera så vi tittade på en av hans filmer å det var nog -71 kanske. När vi stod på kyrkogården å jag försökte förklara släktskapet med vissa personer där för sonen som räknade på fingrarna så blev han till slut lite förvirrad å sa:
Men alltså....hur många syskon hade gammelmorfar egentligen??
Dom var 10 st !! 
Åååååh...JÄVLAR !!! 😵
Haha, ja, det kan man säga, det var stora barnkullar på den tiden.

Men jag är tacksam att ha haft en så "rik" å stor släkt på mammas sida, när kompisarna beklagade sig över släktträffar så var det det roligaste jag visste.
Men det är tungt att det blir färre å färre av oss , barnen har heller inte samma känsla för släkten som vi hade.
Det är typ...... fett jobbigt för att citera lill-loppan....


Nu är vi hemma i Småland igen, vi tog adjö till våra underbara am.vänner igår eftermiddag.
Dom är på väg till Malmö nu å flyger i ottan i morrn bitti tillbaka till USA.
Planen är att vara tillbaka innan el efter jul så kanske vi kan fira nyår med dom.

Vill avsluta med Brolle i Amazing grace....
Livet e skört, man ska ta tillvara på det man har så länge man kan.
Man vet aldrig hur lång tiden här blir....


HA EN FIN SÖNDAG !!!








Kommentarer

Populära inlägg