Nu.....

.... så har rumpan landat i soffan efter 2 mentalt turbulenta å intensiva dagar.
Men vi börjar väl i tis morse...
Hann inte mer än publicera inlägget här så plingade min mobil om jobb ang onsdagen.
Jag svarade inom 7-8 sek men det gick till nån annan...
Tog ca 15 min så plingade det igen..
Svarade inom 7-8 sek men det gick till nån annan....
Då var jag rätt frustrerad kan jag säga men det är ett lotteri, även om man är snabbast är det inte säkert att man får det...
Då började jag planera för en Skåneresa efter jobbet, kollade med syrran å det var ok.

Väl på jobbet så var det stressigt å intensivt.
Dessutom skulle vi på föreläsning kl 14.15 på arbetstid.
I vanliga fall har vi 1.5 tim på att fixa lunchdisken, den skulle vi alltså klara av på 1.15 i tis.
Vi jobbade som blådårar å stressade som idioter för att bli klara för föreläsningen.
Om vaddå??
Jo, "Stress & återhämtning.."
Är det bara jag som ser det totalt sinnessjuka i att behöva stressa som blådårar för att HINNA till en föreläsning om "Stress & återhämtning" på arbetstid??
Jag  var lindrigt sagt förbannad.... :(
Å det var inte mycket till "föreläsning".
Det hon talade om var detsamma du kan läsa i vilken veckotidning eller kvällstidning som helst idag.
Inga nya banbrytande fakta kom fram direkt... :(
När vi är stressade på jobbet ska vi knipa ihop tumme, pekfinger å långfinger och a-n-d-a-s sa hon.. (helst blunda oxå..)
BITE MY ASS !!!! säger jag bara...
Hon kan komma in i disken efter lunchen å knipa ihop fingrarna å blunda får vi se hur bra det går.... :(
Totalt slöseri med tid å en jävla stress för det...

Väl på "föreläsningen" så kände jag en blåsa bubbla upp på läppen, välkända stickningar i läppen..
Jaha, ett utbrott av rabies....
Så jävla käckt.... NOT !!
Ok, ner till apoteket för att hämta medicin..
Ska ju tas så fort man känner det ila i läppen så det attackers av antivirusmedicinen, ju tidigare desto bättre...
Då var det ELVA stycken före mig...
När 15 min hade gått trängde jag mig helt enkelt före å förklarade att jag hade bara 15 min kvar av rasten.
Hon var hygglig å skulle hjälpa mig men då var medicinen slut...
W T F??!!! :(

Upp i lunchrummet, då plingade mobilen igen.
Samma erbjudande kom igen som jag fick avslag på morgonen ang onsdagen men jag tackade ja å fick det.
Då fick jag meddela syrran att det inget blev för mig till Skåne.
Var tvungen att handla efter jobbet å ringde sambon (som tur var...)
Jag var gråtfärdig av trötthet, ont i läppen å motgångar...
Då sa han "men åk till GS, där finns ju apotek..."
Å det var ftf öppet !!
Så jag fick min medicin så jag kunde börja medicinera direkt för då hade jag flera små blåsor.
Den jävla tisdagen vill jag aldrig mer ha tillbaka.....

Vaknade i ons morse, hade ont längs hela näsan upp i ögonvrån av rabiesutbrottet... :(
Åkte å jobbade , fick viss förvarning om att helgens jobbpass skulle släppas.
Hur vill jag inte avslöja men jag var beredd med telefonen...
Kollade varann minut ungfär å plötsligt var dom där.
Både fre å lör, jag tackade ja å när jag gjorde det kom söndagens sms.
Trots att jag stod med telefonen i handen när sms'en kom så fick jag inte helgen men fick fredagen iaf.
Vid en diskusion lite senare då jag gav utlopp för min frustration så säger underbara L:
Men du kan ta mitt pass på lördag jag behöver egt inte jobba så mycket...
Eller jobba alls...
Du har ju barn att försörja osv....
VA??!!!
Men tusen tack kära L :))

Så när jag stod där å la upp maten igår kom tanken på att trots allt åka ner till Skåne för att träffa italienskan innan hon drog iväg igen.
Jag hade haft dåligt samvete om jag stannat hemma bara för att man inte ids dra iväg.
Avståndet var hanterbart (20 mil) trots allt även om det bara blev några timmar ihop.
Vet ju inte när hon kommer hem igen, kanske till jul...
Hoppas innerligt vi kan åka ner i vår eller till hösten till Rom å hälsa på.

Så jag körde hem, la ner trosor, tofflor å tandborsten i en väska, bytte om, ringde sambon å åkte iväg.
Ett fantastiskt väder, stannade vid "Bella's" i Bromölla för kisspaus å så var jag hungrig.
Egt var jag bara ute efter en macka å jag hade i bakhuvudet att dom inga har men det blev en hamburgare.
Förmodligen sista gg jag åt där, i april-maj blir det asylboende.
Synd på ett sånt speciellt ställe, det är ju rätt unikt med sin american dinerstil, att just det ska bli asylboende.

Anlände Skåne men ingen hemma så jag fick nyckeln av grannen å väntade in dom.
3-4 timmar förflöt i trevlig samvaro men vid 23 så däckade jag i sängen.
Syrran å hon satt uppe å surrade till 12-halv 1 inatt men jag hade varit vaken sen 4.45 så jag var rätt trött kan jag säga..

Vaknade å undrade vad syrran stökade om i köket mitt i natten..(trodde jag..)
Då var klockan nästan 7 imorse så snacka om att sova som medvetslös.. :))
Men strax efter halv 10 så körde syrran henne till tåget å åkte å jobbade.
Flyget gick kl 13 så hon behövde ju komma till Kastrup senast kl 11...
Å det var tur för nu kan man inte hoppa av längre nedanför Kastrup, man får åka in till Hovdbanegården å ta ett annat tåg tillbaka till Kastrup pga den ökande flyktingströmmen.

Då begav jag mig till syrrans svärmor som nyligen flyttat till en vårdhem.
Hon genomgick en stor operation precis innan jul så hon kunde inte bo kvar hemma.
Hon kände inte igen mig direkt men så fort jag sa vem det var så var hon med på noterna.
Hon plingade in på 86 år i januari, hör bra för sin ålder å har en helt fantastiskt minne.
Tyvärr ser hon väldigt dåligt å nåt ska väl åldern ta.

Stannade vid Eko-hallen utanför Kristianstad, "alltmanintevissteattmanbehövdeaffären" som jag brukar kalla den för :))
Å jääääklar så dyrt det blev :))
Men jag fick mycket för pengarna, TIGI shampoo å balsam för 199 kr totalt.
Annars kostar enbart shampot i den storleken 200-250 kr på salong.
En snygg tshirt, lite Alla <3 dag presenter, födelsedagspresent till sambon å lite annat.

Väl hemma har jag ÄNTLIGEN städat bilen, samma fantastiska väder idag som igår när åkte.
En tur till affären har det oxå blivit.
Fick sms under bilfärden hem så det blir jobb på måndag oxå.
Alltså, jag vet inte....
Jag vet inte hur man (JAG) ska hantera all frustration över när man missar sms'en, när man får avslag fast man svarar inom 7-8 sekunder.
Hur man ska få balans i det hela??
Jag vet att jag kan inte få alla jobbpass å det är säkert dom som blir frustrerade när dom får avslag på jobbpass som jag har fått??
Men hur får man mental balans i det??
Om nån vet så tipsa mig gärna tack...

Å jag säger bara, tack å lov för sambon jag har...
Han är lika orubbligt lugn som "Ayers Rock...."
En klippa att luta sig emot när hjärnan är som en torktumlare, som saktar ner hastigheten i torktumlaren......

Nu ska jag läsa dagens blad, äta lite...
Italienskan har anlänt Rom iaf så hoppas jag hon är på Sicilien nu.
På mån börjar hon nya jobbet 2 mil n.v Rom...

Detta är hennes nya jobb....

Alltså....

Jag hade kunnat stå ut med denna utsikten :)) 

(Det är dock inte Medelhavet i bakgrunden, det är en insjö... )

HA EN SKÖN KVÄLL !!!