Oj då......
Foto: Paul Madej
Jag hamnade visst på förstasidan i fredagens "Barometern" ang intervjun om min gamla arbetsplats RIFA som nu efter 12 års dvala sen det las ner ska rivas.
RIFA står för Radioindrustrins Fabriksaktiebolag.
(För den som vill läsa så kan ni gå in på barometern.se, det ligger nog kvar)
Ingen har velat åta sig det då marken är kraftig förorenad, tvisterna är många om vem som skulle stå för det men vad jag fick fram så var det till slut PEAB som köpte tomten -08 som får ta hand om det.
Jag började min bana på RIFA redan -84.
Jag var hoppade ju av gymnasiet efter ett år å ville börja jobba.
Jag var blott 17 år gammal....
På den tiden 1984 så satte man skoltrötta ungdomar på en "Ungdomsplats" på nåt företag, i mitt fall Rifa i Kalmar.
Man fick vara där 6 mån för den ooooooooerhörda summan av 85 kr per dag !!
Jag jobbade då på lagret med att förpacka kondensatorerna för jag var ju inte 18 år å fick hålla på med maskinerna.
När Lucia närmade sig blev jag handplockad till Luciatåget, jag hade långt, lockigt blont hår då.
Men vi hade ingen omröstning då en del tjejer jobbade på stora avdelningar å andra på små å det skulle inte bli rättvist.
Så vi tog helt enkelt den som var längst å det var inte jag men jag var 2a Lucia om sjukdom el annat drabbade henne.
Så vi lussade runt även på andra ställen vad jag kan komma ihåg.
Men i mars -85 så var det anställningsstopp när min tid var ute annars hade jag kanske fått stanna kvar där.
Jag jobbade hemma å sen bar det av till Hillerstorps-trakten för jobb okt-85 till feb-87, även det inom metallindustrin.
Våren -87 gick jag en Fordonsutb på dåv AMU, idag Lernia för vi skulle få jobb på Volvo.
Men det blev inget jobb där för mig av nån anl jag inte kommer ihåg.
Jobbet var mitt å jag började 28e sept -87.
Då gick det under LM Ericsson, -89 köptes det upp av Finnvest.
Då en blomstrande industri med över 700 anställda.
Vi gjorde världens bästa kondensatorer !!!!
Då när alla hade jobb, man kände nästan ingen som var arbetslös....
Folk kunde leva på sin lön, kunna ha ett liv..
Man köpte ett häfte i receptionen med lunchkuponger, 10 st, för 145 kr !!
Förvisso subv av Rifa men ändå.
Vi hade så roligt, livet lekte med jobb, bilar å rockabilly på helgerna.....
Det var ju ett drömjobb för en nybliven 20 åring 😊
Man gick med glädje in genom dörrarna, vi var ju Rifa-iter :))
När jag återkom efter äldsta dotterns födelse så var det 2 skift å då fick man köra med bilen, innan åkte vi bussen, den s k industrituren på morgon å eftermiddag.
På 90 talet var det ju omåttligt populärt med drakbåtsfestivaler var än det fanns lite vatten.
Så även i Kalmar där det utspelades sig i Systraströmmen från fängelset å neråt.
Rifas damlag vann hela damtävlingen -94, utklädda till Draculor-djävulskvinnor.
Vi hade röda horn på huvudet, svarta slängkappor, nätstrumpor å annat.
Gick å bar omkring på en svart kista hela dagen, ja, herregud.... 😊
Italienskan var bara 3 år då å hon tyckte vi var lite otäcka, lilla skruttan... 💔
På kvällen var det fest på Teatervallen, jag-vi hade ingen röst på 3 dagar, t o m vice vd'n var med oss ett tag 😊
-95 deltog vi oxå men då vann vi inte tävlingen men vi vann Best in show, utklädda till Bellman å hans damer.
Jag var där i 12 år till sept -99.
Jag blev erbjuden uppsägning pga nedskärningar å jag var gravid (sonen
född jan-00) å skulle inte kunna återgå förrän senare delen av -01.
Då var det ca 370 anställda kvar.
Så på dom 12 åren så halverades personalstyrkan., det utlokaliserades till Bhatan i Indonesien.
Billigare produktion å löner.....
Nån gång -05/06 las det ner helt å hållet å sen har det fått stå....
Men nu håller det på att rivas, en epok i Kalmar är över.
Den startades 1961, flest anställda var det 1983 men 1000 anställda, 65% kvinnor.
På den tiden fick man chansen till ett jobb även utan utbildning, idag måste du ha 3 årig utbildning för att ens kunna söka.
Dom jobben finns inte idag, på gott å ont.
Många är de kvinnor som Rifa slet ut, jag har minnen därifrån i form av viss förslitningsskada i nacke, skuldror å slitna handleder.
Jag var bara 17 år när jag började min bana inom metallindustrin å jag jobbade i 15 år tills jag var 32 år så det är kanske inte så konstigt.
Men man fick chansen till jobb utan utbildning, den finns inte idag.......
Men vilka år vi hade där....
Det är sorg å vemod att det håller på å försvinna, snart är det bara en grusplan av ett ställe där så många hade sin försörjning.
Där vi faktiskt tillverkade världens bästa kondensatorer !!!
Som på alla andra platser ska det byggas bostäder då den ligger väldigt nära city.
Lika vemodigt var det att gå in på Eko-hallen som är inhyst i Volvos gamla lokaler, golvet är ju intakt.
Man ser ftf var "linan" gick, där karosserna gled fram under byggandet.
Där så många fötter gått fram å tillbaka, där så många hade sin försörjning...
Idag är det ett minne blott..
Igår var det allmänt slapp dag med lite nytta mellan varven..
Idag har jag jobbat på sjukhuset å sen gav jag mig ut en runda runt sjön efter jobbet.
Men fy farao så tungt det var idag, jag var grymt trött i nacken, kändes som en kvarnsten runt halsen men jag kom runt iaf.
Kändes som tuensmiljarder nålar som stack i nackmusklerna men när jag väl kommer hem så släpper det ju av den ökande genomblödningen.
Väl hemma blev det en dusch, lite käk å sen gav vi oss av till klubben för bugg steg 4.
Det var högt tempo i 90 min så svetten flödade så idag blev det 2 pass "träning".
Nu är det sängen, imorrn jobb igen i fiskaffären....
HA EN BRA KVÄLL !!!
Kommentarer
Skicka en kommentar