Den dolda kvinnosjukdomen..

 Det finns en kvinnosjukdom som kallas Den dolda kvinnosjukdomen å det är Endometrios.
Jag har varit-är själv drabbad av den så därav inlägget.
För ett kort tag sen så lades det fram att läkarna ska bli bättre på att diagnostisera sjukdomen för tyvärr så tar det i genomsnitt 8 år för en kvinna att få diagnosen.
Hur länge jag hade dragits med när det upptäcktes, det vet jag inte

"De svårtolkade symtomen innebär att kvinnor som söker vård ofta upplevs som jobbiga, enligt Matts Olovsson. Risken finns att de får en felaktig diagnos, till exempel psykologiska besvär, urinvägsinfektion, känslig tarm – eller ett besked om att ”det är så det är att vara kvinna”."

Endometrios är när livmoderslemhinnan växer på fel ställe, alltså utanför insidan av livmodern.
Man kan ha  "öar" av endometrios på bukhinna, utanpå livmoder, urinblåsa, på tarmarna.
En teori är att mensblodet rinner baklänges å lite av slemhinnan följer med genom äggledarna å hamnar på så sätt utanför livmodern å fäster på andra ställen i bukhålan (simpelt förklarat)
Kallas även för chokladcystor då dom är blodfyllda för när slemhinnan i livmodern blöder (mens) så blöder även de små "öarna" men det blodet kommer ingenstans utan irriterar där det växer.

För min del så var det sept -94 det upptäcktes.
Jag hade så ont trots avslutad blödning, smärtorna var nästan värre.
Jag hade rejält ont redan under tonåren men det var ju bara så helt enkelt, inget att sjåpa sig för men kanske jag hade det redan då.
Italienskan föddes ju -91 men jag vet inte om jag var drabbad redan innan hon föddes.
Vet jag kom hem från kvällsskiftet på fabriken, jag var kallsvettig av smärta där jag satt i fåtöljen.
Ringde sjukan men hon sa åt mig att söka dagen efter å det gjorde jag.
Det gjordes titthål å då konstaterades Endometrios å jag fick hormonbehandling med nässpray i 6 mån då kroppen försattes i klimakteriet för att torka ut det.

Efter ett drygt år aug -96 så återkom smärtorna å då gav de mig hormonbehandling på gehör å jag blev ju bättre så det var säkert det som återkom.
Sen födde  jag ju raskt 2 barn å då brukar det läka ut när kroppen vilar från blödningarna under graviditet.
Många lider av barnlöshet innan det upptäcks, jag har en fb vän som är hårt drabbad av det, hon fick kämpa länge å hårt för att få sin son.

Hösten -05 fick jag knivskarpa smärtor i buken, kom som en blixt från ingenstans.
Det pågick under hela vintern -05/06 ända till mars.
Jag var inne på sjukan flera ggr pga smärtorna, jag fick lätt feber å förhöjd sänka i dryga dygnet innan det gick ner igen men inte förrän i mars hittade dom en cysta på baksidan av vä äggstock, då var den ca 4 cm stor.
Den kollades i både april å början på maj å den höll sig i schack men efter ett par dagar efter sista undersökningen så fick jag ont å efter 10 dagar så fick jag söka vård igen.
Då hade den på 10 dagar växt från en mandarins storlek till en grapefrukts så det blev lite bråttom med operation.
Den hade liksom slingrat sig runt hela äggstocken å det var en endometricysta, fylld med vätska, blod å vävnad.

Å nu är det dags igen.......
Det är 3 år sen blödningarna började strula, jag är ju i den åldern så det är inte konstigt.
Jag har inte haft nå större problem utöver det så jag kan inte säga att jag haft svåra klimakteriesymptom.
Men inte förrän senvåren  förra året, månadsskiftet maj-juni, som det fuckade upp helt så jag fick söka.
Å jag hade det redan i bakhuvudet, det är säkert en cysta igen å jag hade rätt.
Då var den ca 30x40 mm men dom sa den kunde försvinna av sig självt för det brukar det göra.
Å då tänkte jag : Bite my ass, det kan ni glömma....... å visst fick jag rätt.
I sept var den ca 40x50 mm å nu vid sista koll för 2 v sen har den delat sig 2 å är totalt 70 mm stor.
Så nu är jag i kö för operation, när det blir vet jag inte.
Jag måste ha hormoner vare sig jag behåller den el inte å i det långa loppet så måste den väck för den växer om än långsamt.

Tyvärr går det inte att bara ta bort cystorna, det är rent kirugiskt väldigt svårt å ger ett osäkert resultat.
Å jag är inte 25 år som hans sa, läkaren Rudi.... *tsssss......*
Då kanske dom försökt behålla äggstocken men inte vid min ålder.
Men jag undrar hur den mår egentligen nu..
Jag var så "sjuk" förra söndagen, lätt feber, matt, smärtor å kallsvettig av å till men det ska bli intressant att veta om den blivit större när det är dags.

En cysta på äggstockarna kan orsaka smärta om den:
Går sönder
Är vriden eller orsakar vridning av äggledaren
Trycker på närliggande strukturer

Symptom på cystor på äggstockarna kan vara:
Onormal livmoderblödning
Frånvarande menstruation
Längre än vanligt menstruationscykeln
Kortare än vanligt menstruationscykeln

Uppblåsthet eller svullnad i buken
Smärta under tarmrörelserna
Smärta i bäckenet strax efter börjar eller slutar en menstruation
Bäckensmärta under förflyttning
Bäckensmärta - konstant, värkande

Men jag börjar ana ett samband mellan cystan å en del annat jag har ont av.
Att det "drar å sträcker" i ljumsken, ibland ända ut i låret.
Smärtan i ländrygg-bäcken, all bäckensmärta-ömhet jag dragits med så länge som jag trott beror på dålig rygg-kassa ryggmuskler kanske inte bara är muskelvärk.
För när jag har ont i ljumsken så ökar oxå smärtan-ömhet i ryggen...
Smärta vid tarmrörelser, framför allt i hö ljumske där tjocktarmen börjar, jag har trott det varit rena tarmbesvär för Verkmästar´n i magen gav upp helt i månadsskiftet okt-nov.
Han packade ihop å drog å tänkte att ni kan klara er bäst ni vill å har arbetsvägrat sen dess.

Men jag börjar inse att den sjuka äggstocken kanske är en stor del av besvären jag har.
Migränen jag drabbas av 2-3-4 ggr i veckan, tur jag har en så snäll sambo som inte blir sur för jag inte klarar nåt socialt liv för orkan finns inte.
Så jag hoppas att operationen blir ett rent mirakel, bara man får ställa in rätt dos hormoner å får ett liv igen....
Jag har alltid varit väldigt anti mot hormoner men man måste ha ett liv oxå.... 💕
Nu tror jag inte att allt försvinner mirakulöst över en natt vid operationen men jag hoppas innerligt att en del försvinner å annat lindras.

Så bara för att man är kvinna ska man INTE lida.....
Ta lite alvedon, så är det..... 
Har man så ont att det påverkar livet är det inte normalt, man har faan RÄTT att få hjälp men tyvärr får man vara envis många ggr.
Jag hade tur i Kalmar som blev utredd direkt jag sökte men jag hade heller inte hört talas om det innan, jag hade inte en bloody susning om vad det var när dom sa det.
Å det är ju okunskapen om det som det las fram om, att läkarna MÅSTE bli bättre å mer lyhörda för kvinnors smärta vid blödning å andra tillfällen.

Denna dagen började med att jag låg å lurade lite i sängen, är ju ledig idag...
Upp å leta reda på mina löparkläder, det är 1.5 mån sen jag var ute sist.
Då hade tempen iaf kommit upp till nollstrecket å inte direkt nån vind så det var en rätt skön runda om än lite "Bambi på hal is" bitvis genom skogen.
När jag närmade mig Ingelstad så började snöflingorna att dala å nu snöar det ymnigt men förhoppningsvis så slipper vi minus 10-15 framöver utan att värmen kommer till helgen som det förutspåtts.
Så jag hoppas på att det blir mer regelbundet framöver, jag behöver både pw- löpningen å friska luften.
Spinning är väl ett bra komplement men näe, jag tycket inte det är kul att trampa som en jäkla blådåre på en cykel som inte kommer en centimeter framåt...

Så nu ska jag ner på golvet å göra en del övningar jag fått av pt'n å sen till gymmet för det tyngre.
Bara jag kan hitta en parkeringsplats inne i stan oxå.....

HA EN BRA DAG !!!