Jag fortsätter...

..väl på temat arbete..
Har jag då alltid varit den "looser" jag är idag med långtidsarbetslöshet??
Svar: NEJ !!!

Hur har då min arbetskarriär sett ut??
Sommaren -84 var jag 17 år, hade gått ett år på gymnasiet.
Vi åkte ner till hamnen för att ta en korv i korvmojjen, BEM's
Där fanns en lapp på glasrutan att dom sökte personal, jag sökte o fick jobbet.
När hösten kom hade jag ingen lust att fortsätta skolan, jag insåg att jag skulle endast bli utbildad lokalvårdare på den linjen jag valt då.
(Konsumentekonomisk)
Jag hoppade av, (fattar inte än idag att mina föräldrar tillät det..)fick en (som det hette då) ungdomsplats på RIFA i Kalmar på 6 mån.
Jag hade 85 kr/dag vilket gjorde ca 1500 i mån.

(RIFA gjorde kondensatorer, bl a avstörningskondensatorer.
Så att du kan dammsuga o tonåringen snacka i telefon samtidigt :)
Det stående skämtet var att "tjejerna på RIFA gjorde motstånd..." *suck*..
De tillhörde då LM Ericsson koncernen men såldes -88 till Finvest. 
Vem som idag äger RIFA vet jag inte..)

När dom 6 månaderna var slut, mars -85 så var det anställningsstopp på RIFA annars hade jag nog fått vara kvar.
Jag hade ju fått börja med maskinerna 4 mån senare när jag fyllde 18 år.

Sommaren -85 jobbade jag åter på gatuköket.
På hösten hade jag sällskap med kille, han var urless på jobbet på Guldfågeln i Mörbylånga, hans bror bodde uppe i Hillerstorp där dom ringde efter folk för att få arbetskraft.
Vi tog vårt pick å pack o flyttade dit vi oxå.
Där jobbade jag inom 2 industrier, metallsvarvning o punktsvetsning.
Men efter 18 mån fick jag nog av lappsjukan o flyttade hem igen.
Herrejävlar... träd, träd, träd....
För en öbo blev det för mycket..
Då står det mars -87 i almanackan.

Jag fick gå en grundkurs på dåv AMU, (idag Lernia) i april-juni med grundläggande fordonsmekanik för vi skulle förberedas jobb på Volvo som var den största industri Kalmar hade på den tiden.
Av det blev det intet för min skull men det var sanslöst kul att meka med bilar.. :)

I början på sept -87 så var jag på arbetsförmedlingen här i stan, såg en notis på en anslagstavla om att RIFA sökte folk.
Jag sökte det o fick det, började 26e sept -87.
Där stannade jag till sept -99, i 12 år alltså.
När jag började var vi 707 anställda, när jag slutade ca 380.
Men såååå roligt vi hade där, jobbet var skit samma, maskiner som kärvade o levde faan men vi hade så roligt på min avdelning.
Min avd var ju "min" arbetsplats, att det sen jobbade 695 st i övr fabriken var ju inte jag inblandad i på så vis..
Visst fanns det snörpekärringar som tyckte vi var för högljudda mm men det sket man ju i då :D
Under den tiden föddes italienskan sommaren -91 o tonårstjejen elr "Lill-Loppan" april -98.

13 mån senare var jag gravid igen med sista barnet, meddelade detta till Rifa.
Fick under sommaren frågan om jag ville bli uppsagd, jag skulle ju ändå inte komma tillbaka på nästan 2 år.
Så jag slutade på RIFA 23e sept -99.
I början på okt -99 blev jag inlagd för gallstensanfall, några dagar senare opererades jag akut, gravid i 7e mån o blev sjukskriven fram till födseln Jan-00.

Idag finns inte RIFA längre i Kalmar, allt är utlokaliserat till Bhutan i Asien.
Det är nedlagd sen flera år tillbaka, marken är idag kraftig förorenad av bly mm.
Ett av Kalmars kommuns sorgebarn den tomten..
2 av mina förra arbetskamrater är döda idag, den ena i levercancer, den andra i nån mysko blodtjosan.
Så jag är väl glad att jag kom därifrån...

Senvintern -01 ringde jag till min gamla arbetsgivare på gatuköket o fick jobb där, 17 år efter att jag jobbade där 1a gg :)
Då hade jag varit hemma i 3 år o 3 mån i sträck med 2 täta barnafödande..

Efter 6 mån på gatuköket hösten -01 så gick jag till arbetsförmedlingen.
Då hade dom fått in att macken i Köpingsvik sökte personal.
Min dåv arbetsförmedlare tyckte det passade mig som hand i handske så jag handplockades till det jobbet.
Då hade jag ju dragit på mig arbetsskador på RIFA så dom fick lönebidrag för mig.
Dom fick en heltidstjänst för en halv lön elr så fick jag en heltidstjänst med full lön o halv arbetsinsats.
Hur man nu ser det.. :)
Det enda jag inte skulle göra var att lyfta tungt.
Inte hiva oljetråg, drickabackar elr andra tunga varor.

Såå roligt det var :D
Efter ett tag så blir man ju "tjenis" med kunderna.
Det blir ju daglig kontakt:
Hur var semesterresan??
Hur är det med förkylningen??
Hur gick det med jobbet??
Osv, osv, osv...

Men alla älskar ju en inte hur man än försöker...
Det finns en grupp vardagsalkisar i samhället o till slut orkar man inte höra tjäbblet som är detsamma varje gg de är onyktra.
Det fanns dom som tyckte jag var otrevlig-sur ibland men många sa oxå:
Jag går inte in där om DU inte är där.
Då vet jag att det blir rätt o att jag får bra service..

Å sånt värmer verkligen.. :)
Jag säger på skoj ibl att jag har OS-guld i att kunna prata med vem som helst om absolut ingenting...
OS-guld i kallprat :)
Jag blev ju uppsagd av den 3e arbetsgivaren då han ansåg sig vilja sköta det själv med sin familj.
Stamkunderna kunde inte fatta att han kickade mig INNAN sommaren, jag som varit där i 7 somrar o visste hur det gick till.
Efteråt när jag mötte dom på stan kunde dom säga:
"Det är inte detsamma på macken när du inte är där längre.....
Å DET värmde mina vänner :)
Tidigare i höst gick han i konkurs efter 5 år.

Så på 22 år har jag haft 2 heltidsjobb o ett säsongsjobb däremellan.
Vad säger då detta??
Att jag var 42 år gammal när jag blev arbetslös för 1a gg i mitt liv....
Att jag är lojal o arbetstrogen.
Att jag värderar mitt jobb o försöker göra mitt bästa.
Hade jag inte gjort det hade jag ju blivit sparkad men man kan aldrig älskas av alla....


Sommaren -10 jobbade jag på en campingplats, i receptionen.
Insåg snabbt att företagsledningen var en total katastrof så jag försökte styra upp det hela bäst jag kunde.
Hösten -10 kom flyktingar dit o förstörde i massor för långliggarna o även på anläggningen.
När jag slutade fick jag en blomma av ett par för att jag hjälpt dom så mycket med kontakt med polis o på annat sätt försökt hjälpa till.

Sommaren -11 jobbade jag i en matbutik på en annan camping.
Den arbetsgivaren höjde mig till skyarna.
För bemötande, för ansvaret jag hade å tog, för min personlighet.

Å de senaste 2 säsongerna inom fisk o restaurangnäringen.

Men uppenbarligen så är inte allt detta nåt värt idag på arbetsmarknaden.
Du ska stå med mössan i hand o bocka o buga o hålla käft hur du än blir behandlad-bemött.
Jodå, man får låta mycket passera, alla gör på sitt sätt o arbetsgivaren betalar lönen men när man blir nedlåtande behandlad, oavsett vem det är så håller jag inte tyst längre.
Jag är för gammal för det, för att ta skit som jag sannerligen inte gjort mig förtjänt av.

Är du arbetsgivare så MÅSTE man överlåta ansvaret till de anställda o ta att det kanske inte blir exakt som om du själv skulle göra det.
Annars ska du inte ha anställda....
Så länge slutresultatet blir detsamma, att kunden blir nöjd mm så måste man få jobba på sitt sätt.
Jag vet vad jag kan, men som sagt, du kan aldrig bli älskad av alla...

Jag har blivit beskylld för att vara otrevlig o sur, det är jag inte.
Men jag är INTE en lismande trevlighets-Torsten med ett falskt leende på läpparna, det är så långt från min personlighet så det finns inte på kartan att jag skulle göra det.
Det är inget jag kan stå o visa för en kund, ingen kund förtjänar att bemötas av falsk vänlighet.

Men är det stressigt så försöker jag jobba effektivt för att få undan, för att slippa låta folk vänta längre än nödvändigt, men jag försöker vara korrekt o hövlig mot alla.
Även en expedit i vilket område du än väljer kan ha en jävlig situation vare sig det gäller ekonomi, personligt elr vad det nu är, du har inte en aning om det.
Det borde en del kunder kanske tänka på...
Precis som en otrevlig kund kan ha en dålig dag elr på annat ha en jobbig situation just den dagen..
Med större tolerans för människor så försvinner sånt..
Men svenskar är idag oooooerhört lättstötta/lättkränkta tyvärr...

Bär sig nån däremot illa åt då kan jag bli "otrevlig"...
Har slängt ut fulla personer på macken som stört/varit otrevliga mot de övr kunderna.
Till matbutiken på campingen -11 så tillhörde det en restaurang på baksidan.
En person löpte amok där midsommardagens kväll o kom in i butiken för att bakvägen ta sig in till baren.
Han var så stenhög att ögonen var som ping-pongbollar på honom men jag stoppade honom med enbart min röst.
Å DEN var INTE att leka med....
Det blev knäpptyst i lokalen... oooooops.....
Hade varit snyggt att fått in honom i köket bland knivarna..

Senare gav han sig på 2 vakter, dom slog honom på benen med batong för att få ner honom men han blinkade inte ens, så sanslöst stenhög var han.
Så visst kan jag vara "otrevlig" när det behövs men jag försöker alltid hjälpa kunden/gästen på bästa sätt...
Man får mycket skinn på näsan efter några år inom servicebranschen...

Hittills har livet varit brokigt o emellanåt sanslös roligt blandat med djupaste sorg...
Å livet lär väl fortsätta på den vägen...

Jodå, jag var hos fotnissarna i Färjestaden igår o har fått reda på vad som gör ont o vad vi ska försöka göra åt det.
Men det får bli i nästa inlägg...
Lill-Loppan var hemma när jag kom hem igår efter utflykten till Färjestaden så hon har sovit här inatt o sa iaf att hon skulle komma tillbaka efter skolan.
Sovit dåligt inatt, täppt näsa, svidande läppar o tung i huve't...
Men det får väl bli en tupplur på dagen..

Nu är det iaf dags för frukost, dagens bästa måltid :)

HA EN BRA DAG !!