Till minne av Anders...

2 år.....

2 år har passerat sen det otänkbara skedde...

2 år sen den största lyckan förbyttes i svartaste sorg..

2 år sen hela min framtid försvann på en microsekund...

Jag har rest mig, stukad men trots allt levande...

För det finns inget alternativ...

Till minne...

Det var en kväll i juni för snart 7 år sen, ganska exakt den 8e tror jag...

Dagen innan hade jag sett att Thorleifs skulle spela på Logen i Kalmar o jag tänkte -Yes, jag ska dit !!!

Kvällen fortskred fram till midnatt när jag kände, verkligen kände att nån stod o tittade på mig.

Jag vred lite på huvudet o mötte din blick.

Du stod där med armarna i kors i din vita tenniströja, solbränd o med ett jätteleende.

Jag tittade bort men kunde inte låta bli att snegla bakåt igen o du stod fortfarande o tittade på mig.

Lite senare såg jag i ögonvrån hur du smög längs kanten, du kom fram o bjöd upp.

(Ursäkta att jag var så pinsamt dålig på att dansa då..)

Mitt i en buggsnurr så låste du mina armar o drog mig intill dig..

-Hallå där.. tänkte jag, vilka friheter du tar dig..

-Stå stilla.. viskade du i örat på mig..

SMASH.. en blixt rätt i ansiktet..

Å på den vägen var det..

Det var inte så vi tänkte det skulle bli när vi bytte ringar på Valborgsmässoafton för 2 år sen..

Att vi bara skulle få 5 dagar o inte 30 år som vi trodde..

Men Ödet ville annorlunda...

Du sa vi hade hela livet på oss att älska, skratta, resa o dansa...

Jag försöker leva det liv vi skulle haft..

Jag har inga pengar att resa för...

Att älska är svårt, du var mitt allt i nästan 4 år....

Men jag skrattar o jag dansar så mycket jag kan..

För det hade du velat.....

Jag kan fortfarande "se" dig på dansgolvet..
Hur du skojar med nån som dansar förbi elr som står bredvid...

Kärleken övervann allt men den övervann inte Döden...

Jag lever i nån slags trygg förvissning om att vi kommer träffas igen...

Du får vila tills dess o nån dag ses vi igen...

Din Lena...

Jag vill avsluta med att ge er "Amazing Grace.." med Brolle's otroligt mäktiga röst.

Jag ber er att ta 3 min, tänka på dom som inte finns längre...

På att sätta värde på det ni har nu, på att nån faktiskt bryr sig...

Inte tjafsa o bråka om skitsaker..

Livet är så kort, man vet inte vad som händer under morgondagen...
Lev o njut, här o nu för man vet inte hur länge man har kvar...