Tisdag....

Ja, nog f**n märks det att det är tisdag.......
Strul, strul, strul med rapportering över datorn, telesamtal som va tvungna att ringas för att få rätt på det osv..
Men nu e det gjort till slut iaf så nu hoppas jag dagen blir bara blir bättre...

För att återgå till Jantelagen jag skrev om häromdagen så finns det ju olika sidor på fb där man kan få hjälp-inspiration att lyfta sig själv o andra, att krossa Jantelagen.
För det är ju så att i Sverige så är det fult att vara självgod, fult att säga man är bra på nåt.
Man får inte skryta med sig själv för då är du självgod o tror du är nåt...
Att ta hand om sig själv först o främst är inte heller ok o definitivt inte om du är mamma...
Då är du en dålig mamma om du sätter dig själv före barnen.
Men om DU inte tar hand om dig själv först o ser till att DU mår bra så kan man heller inte ta hand om andra.
När DU själv mår bra då kan man oxå hjälpa andra...
Självgod kan ha 2 olika innebörd...
Att vara självgod, alltså god mot dig själv är att vara självgod i positiv bemärkelse elr vara självgod, att skita i alla andra...
Men jag har nog aldrig träffat nån som sagt att man kan vara självgod i positiv bemärkelse..

Hittade detta på fb idag, det är skrivet av Torkild Sköld.
Mycket tänkvärda ord....

SJÄLVGOD ELLER GOD MOT SIG SJÄLV.

• Tror du att om vi blir bättre på att respektera oss själva att sannolikheten ökar att vi blir bättre på att respektera andra?

• Om vi blir bättre på att visa omtänksamhet mot oss själva, tror du då att vi blir bättre på att visa omtänksamhet mot andra?

• Tror du att om vi blir bättre på att acceptera oss själva att vi blir bättre på att acceptera andra?

• Tror du att när vi blir bättre på att bry oss om oss själva att vi blir bättre på att bry oss om andra?

Om du svarar ja på dessa frågor så är din självkänsla bättre än hos de flesta jag träffar.

Många tror att när jag säger att vi skall tycka om och acceptera oss själva som den viktigaste personen i vårt liv att det handlar om att vara egocentrisk. Det är så fel det kan bli, för det handlar om precis det motsatta. Det är svårt att ta hand om någon annan om man inte tar hand om sig själv.

Många gånger upplever jag att folk tror att andra är viktigare än dem själva t.ex. våra barn eller barnbarn. Nej säger jag alltid för på lång sikt kan vi inte ta hand om någon annan om vi inte tar hand om oss själva. Kort sikt ja, men det kan bli en kortsiktig lösning som vi inte orkar med på lång sikt.

Du är den viktigaste personen i ditt liv för om du inte finns kan du inte ta hand om någon annan. Var rädd om och ta hand om dig själv så räcker du längre för dig själv och för alla som du vill räcka till för. När vi blir bättre på att ta hand om oss själva blir vi bättre på att ta hand om andra. Men en del behöver hjälp att ta hand om sig själv först.

På bloggen ”Healthy Wealthy Wellness ”går det att läsa följande som så bra beskriver det.

Konsekvenserna av bry sig om andras åsikter

Abraham-Hicks säger ständigt att vi ska strunta i vad andra tycker för att istället bry oss om vad vi själva tycker. Vi lever ju våra egna liv, inte andras. Självisk och självcentrerad har fått en negativ innebörd, och av rädsla för att anklagas för att vara själviska (här bryr vi oss om vad andra tycker igen!) låter vi bli att framhäva oss själva eller ta för oss. Vi talar helst inte om vad vi vill eller tycker och får därmed inte det vi vill ha, vilket skapar bitterhet.

Vi väntar på att andra ska ge oss det vi önskar, och när de inte gör det skyller vi på andra. Vi känner oss begränsade när vi av naturen är och i grunden vet att vi är fria, vilket skapar frustration. Men framför allt blir människor som bara fokuserar på vad andra vill och tycker rädda och otrygga. Det kan antingen leda till utbrändhet eller också till att man blir odräglig.

De som känner sig underlägsna gör allt för att känna att det duger, om det så innebär att de måste trycka ner, kritisera och snacka skit om andra. De orkar till slut inte tänka på andra, och samtidigt bryr de sig så mycket om vad andra ska tycka. Sådana personer anklagas sen för att var själviska, när vad andra tycker betyder allt för dem.

En äkta självisk person är trevligare än en osjälvisk

Jämför då med en person som är verkligt självisk och självcentrerad. En person som struntar i vad andra tycker och bryr sig om vad hon eller han själv vill, tycker och känner mår bra, och behöver därmed inte trycka ner andra. En person med vältränad självkänsla tar makten över sitt liv istället för att skylla på andra och blir en bitter och otrevlig person. En person som inte bryr sig om vad andra tycker blir vänlig även mot de som är ovänliga, eftersom han eller hon inte tar det personligt, och har också mer att ge andra.

En person som struntar i vad andra tycker vet om sin frihet och känner sig inte begränsad. Ingen kan stoppa dig mer än du själv, och en person som inte längre begränsas av vad andra tycker har inga begränsningar. En äkta, självisk person är betydligt trevligare att umgås med, och blir paradoxalt nog så gott som aldrig anklagad för att vara självisk. Personer som bryr sig om vad andra tycker och känner och att de måste leva upp till det jämt blir olyckliga, medan personer som struntar i vad andra tycker och känner att de duger som de är, blir lyckligare.

Dina medmänniskor vill att du ska vara självisk

Andra kanske inte vet om det, men de vill faktiskt att du ska vara självisk. De vill inte att du ska umgås med dem eller säga att de är fina i håret för att du är snäll eller bara vill göra dem glada. Sånt avskyr folk. De vill att du ska umgås med dem för att DU vill umgås med dem. För att du tycker om dem. De vill att du ska säga att de är fina i håret för att DU tycker det, och för att du vill säga det. Ingen vill ha martyrer som vänner, och de vill i synnerhet inte ha några vänner som alltid är underlägsna och gör allt för dem. Det kallas inte vän, det kallas tjänare. Vad folk vill ha som vänner är personer som tar ansvar för sig själva istället för att skylla på varandra. Om en person är underlägsen den andra är det inte vänskap. Och nej, ingen är underlägsen någon annan på riktigt.

Om du kommer på dig själv med att oroa dig över vad andra tycker kan du fråga vad du tycker om dig, och vad tycker du om dem? Många har aldrig ens ställt sig frågor som dessa, och det är otroligt intressant att ta reda på vad man själv tycker, känner och vill om man inte har gjort det tidigare. Att ställa frågor till sig själv är ett sätt att visa sig själv att man viktig. När man bekräftar sig själv utifrån vad man själv tycker snarare än vad andra säger höjs självkänslan, och så småningom ersätter ens egna åsikter andras. Man har då blivit en självcentrerad och självisk person, men det förstår inte omvärlden, och om de ändå skulle tycka det spelar det längre ingen roll. Det är frihet.

Avslutningsvis

Jag har själv gått i många år och brytt mig om vad alla andra tyckte och tänkte om mig. Numera när jag dagligen sedan många år tränar min självkänsla så bryr jag mig inte så mycket om vad andra tycker om mig och då kan jag lägga den energin på att bry mig om andra. Jag har även blivit bättre på att lyssna på mig själv och acceptera mig själv för den jag är och det har gjort att jag har blivit bättre på att lyssna på och acceptera andra för vem de är. Jag har insett vi alla kan göra fel men ingen är fel. Jag har lärt mig att vara god mot mig själv dvs självgod i positiv bemärkelse, för det är oerhört viktigt att jag är god mot mig själv för att må bra i mitt inre.

Jag är bra som jag är och du är bra som du är.

Torkild Sköld

Jag försöker faktiskt tänka så här, i perioder så lyckas jag, i andra går det sämre...

Tja.....näe..... hände inte så mycket igår....
Träningsvärken var för mycket så det blev aldrig nå gym men nu ska jag strax ge mig iväg ut på inlines o sen till gymmet o fylla på med ny träningsvärk :))

HA EN BRA DAG !!!