Det.......

 

........ har gått 22 år den gångna natten sen den fasansfulla diskoteksbranden i Göteborg.... 💔

Denna morgonen för 22 år sen så vaknade jag och exmaken upp i Berlin, vi var på en bussresa i 4 dagar. När vi kom ner till bussen efter frukosten så fick vi via andra medpassagerare som lyssnat på tyska nyheter under morgonen veta att det hade varit en stor brand i Göteborg. Hur stor omfattning fattade vi inte förrän vi återvände till Sverige på söndagen och fick läsa de svarta löpsedlarna.

63 barn och ungdomar miste livet, vid ett minnesprogram ett år så medverkade en mamma, hon hade förlorat alla sina 3 barn i branden. Hur orkar man leva vidare efter nåt sånt ?? 63 barn och ungdomar som idag skulle varit mellan 34 - 42 år gamla. Den yngsta var 12 år, den äldsta 20 år, de skulle haft jobb, familj, gett sina föräldrar barnbarn men allt togs ifrån dom den natten.  213 skadades, många med livslånga men, både fysiska och psykiska. Allt för att 4 personer blev nekade inträde för att de inte ville betala. Ledaren av gänget hade innan branden en kriminell bana och fortsatte efter frigivandet, dömdes senast för några veckor sen. (uppgift GT)

Vi såg dokumentären om Estonia i måndags kväll, 137 pers av 989 överlevde, en siffra som framkallar rysningar och kall ångest.  Att höra de överlevandes historia är ofattbar, man inser hur lite det skiljer mellan att bli kvar och att överleva.

En helg som Allhelgonahelgen ger tillfälle att reflektera, att vara tacksam att man fortfarande är kvar och ge en tanke till de som lämnat oss. Hur jävlig vardagen än är med smärta och annat så är ju alternativet uteslutet. 

Vad som händer denna dag vet jag inte än mer än en sväng med dammsugaren, sen får jag fixa lunch åt mig och sambon, han slutar tidigt idag. Väntar på det obligatoriska veckosamtalet med min kontakt på den privata arbetsförmedlingen men jag börjar lessna snart. Sen den 30e juni har ingenting skett öht så det kanske är dags att se om jag ska byta aktör.

HA EN BRA DAG !!