Idag....

....... lyser en blek novembersol upp himlen...

Igår höll jag på å krevera fullständigt, regnet strilade precis heeeeela dagen !!

Jag hann ut på en promenad neråt stan o sen till Netto mellan ett par regnskurar men det var allt.

Har haft en dålig natt, mycket tankar som snurrar å så hosta av o till. 

Somnade nån gg runt halv 3-3 kanske...

Håller på å klättra på väggarna här hemma, jag orkar inte längre....

Ska till af idag men det vet vi ju hur givande det är där..

I drygt en mån har jag gått hemma nu igen, fick besked häromdagen att jag är beviljad 300 nya a-kassedagar så jag får nån mer krona i ersättning än vad jag haft innan som utförsäkrad iaf.

Det enda jag lägger de på är dansen...

Nåt annat har jag inte.

Lör är det LS på "Brunnen", 4 tim ren glädje o lycka för mig.

Det är ljuspunkterna för mig...

Bara jag kunde få ett jobb så jag fick lite mer socialt liv med jobbarkompisar o dyl.

Slippa gå hemma o tänka på allt..

Få vara trött på kvällen för att man jobbat...

Kunna se fram emot en fredagskväll...

En ledig helg....

Nu är alla dagar likadana vare sig det är tis, fre el sön...

När barnen var här var det struktur på dagarna men nu går dom som dom vill o då är jag ju ensam mesta tiden.

Det finns ju ett tak på hur mycket man kan städa o baka till sig själv.

Å inspirationen till det är borta oxå...

Jag har ju ingen annan att göra det åt heller tyvärr som skulle uppskatta det.

6 mån igår......

Ett halvår......

184 dagar.....

Så ofattbart att det redan gått ett halvår..

Mycket av den tiden är "borta" ur huvudet...

Spec de första 2 månaderna.

Sorgen är över på så vis, det är ensamheten som är jobbig...

Minnesgudstjänsten i lör var mycket fin, en fantastisk manlig sångsolist sjöng "Stad i ljus" som avslutning.

Herregud vilken "pipa" han hade.... *suck*..

Jag rensade upp det som var mitt vid graven o satte bara ett ljus, hans barn hade med sig så mycket o det förstod jag så jag tog bara ett ljus.

Det var tungt, inte för sorgen över honom utanför att jag kände mig så utanför dom.

Dom har haft varandra, jag har varit helt ensam i sorgen.

Det sas vi skulle stötta varann men av det blev intet...
Men jag har klarat mig själv...

Men så är det....

Men sorgen är över, kvar finns ett vemod över att hans liv inte fick bli längre, att lilla A inte fick växa upp med morfar.

Har en ny "vän" men det är låg profil så länge..

Det är bara tiden som kan visa om det blir nåt...

Får glädjas åt de stunder o tillfällen som blir...

Nu ska jag äta lite frukost o göra mig iordning.

HA EN FIN DAG !!