Jag...

.... förlorar precis allt som betyder nåt...

Minsta lilla gnutta av glädje man får känna rycks ifrån en....

Att aldrig få känna sig värd omtanke, tid, värme mer än nån stund är tärande...

Om jag fått pengar varje gång nån sagt att jag är snäll, trevlig, go, skön, härlig hade jag varit miljonär men när  det ändå inte är värt nåt i slutänden så är ju orden inte värda nåt...

Är så trött på klyschor....

"Finns nån för alla...."

"Vänner kan vi vara....."

bla, bla, bla.....

Det är ändå inte värt nåt till slut....

Jag har försökt så många ggr att få igång vänskap, bjuda hit dom mm men ingen ids åka hit...

Dom har det så bekvämt o bra där dom är...

Å jag blir ju heller inte ditbjuden så det är väl nåt som är fel med mig..

Vänner för mig är när man ringer, kan göra nåt ihop, bara hälsa på bara för att göra det...

Visst, jag har mina dansbekanta men mellan ggr på dansgolvet så hör ju ingen av sig. 

Jag orkar inte hålla på å jaga folk...

Ändå är jag snäll, go, trevlig, skön, härlig...

Jag får inte ihop det.....

Är så trött på att inte kunna hålla koll på känslor, en biverkn av utbrändheten tyvärr...

Trött på att ligga i kvicksand o bara kämpa för att hålla sig ovan ytan, komma upp på halvfast mark ett tag för att glida ner igen.

Folk är fullkomligt skräckslagna inför känslosamma människor...
Man får inte vara för glad....
Man får inte visa för mycket känslor.....
Man får inte vara för ledsen.....
Man får inte vara för givande......

För då har man tydligen en skruv lös.....
Utan man ska vara nåt neutralt mittemellan....
Sorry, men sån är inte jag....
Det är livet för mig.....

HA EN BRA DAG !!