En minut.....



... en timme, en dag i taget har det passerat....
De 2 första dygnen var det en minut, sen en timme o nu en dag...
Och det lär det göra i fortsättningen oxå...

Det var skönt att återgå till jobbet igår fast det kändes "konstigt" den 1a kvarten-20 minuterna.
C säger jag får jobba så länge jag kan/orkar de dagar jag jobbar o att vi tar en dag i taget...

Ryktet har gått (givetvis...) o dom säger att kärringar skvallrar....
En av våra stammisar kom igår (en man modell äldre....) o han satt med 2 andra o fikade när jag gick ut o åt en fiskburgare.
Jo, han hade hört om "tråkigheter" med en man ang mig o frågade om det stämde...

Jag berättade sanningen om vår förlovning o hans hastiga bortgång o de andra 2 höll på å svälja kaffet fel...
Jag skiter fullständigt i om jag chockar folk, är dom nyfikna så får dom skylla sig själva. Jag orkar inte "linda" in det för andras skull....

Men en av de andra männen (har absolut inte en f-cking aning om vem han är..) visade en enorm känsla för ett sånt besked..

Han kom o la handen på axeln o sa:
-Du ska veta att vi finns här o du verkar vara en person som fixar detta...

Jag har aldrig sett karln innan...
Sånt värmer...
En totalt främmande människa som säger nåt sånt o han var varken gråtmild el på annat sätt inställsam, han sa det bara med sån känsla o ärlighet..

Det är mycket teleprat om kvällarna, jag fasar för min teleräkning när den kommer...
Jag ringde hans anställde igår o hörde om hans lunginfl.
Jo, han är frisk nu o han ska börja jobba på måndag.
Han hade fått pencillin + en extra dos o han har ju skött om sig.
Om han ändå gjort det...

Jag ringde hans son C o hörde hur det var.
De hade avslutat ett jobb norröver o han skulle åka hem idag.
Det var det bästa han gjort, att åka o jobba..

Ringde min danskompis H igår o pratade en timme..
Jag bad honom komma på begravningen när den är, 95% av alla ansikten där kommer vara okända för mig utöver mina föräldrar o barnen o hans närmaste släkt o bästa kompisar.
Skönt med nån man verkligen känner o han var med oss o dansade o även han o A åkte nån gg själva.

Men det var ingen som ringde igår kväll o sa:
Hej gumman, hur var det på jobbet idag?? *L*

Jag VET att han är borta, jag VET att jag aldrig mer får höra honom el se honom men det är så ofattbart av o till.. 

Än en gg så slogs min dröm om en storfamilj i kras...
En familj att kunna bjuda hem, umgås med, fira helger o födelsedagar med.
Grilla, skratta o ha roligt med..
Hans dotter o syster säger samma sak..

Varför fick jag/vi inte det??

Nu ska jag ut på en morgonpromenad med lilla Hjärtat, sen frukost för henne o mig o sen jobba.

(Jag vet jag är dålig på att kommentera o läsa er andra men orken räcker inte riktig. Jag läser en del men att sätta sig i det o kommentera klarar jag inte riktig just nu.
Det är lättare på fb med nån kommentar så jag hoppas ni har överseende med det.)

HA EN SKÖN FREDAG!!

Kommentarer

  1. Säger som den "okände" mannen så fint sa, du verkar vara en person som fixar detta. Hoppas så han har rätt!

    Säger som jag sagt förut, Andas! Det är det absolut viktigaste...

    Sköt om dig! // Kram Pia

    SvaraRadera
  2. Ja vissa människor vågar kanske va han sådan. Eller hade varit där själv.
    Hoppas dagen går bra kram

    SvaraRadera
  3. Tänk på dig själv! Det skall man förvisso alltid göra men just nu behöver du nog tänka extra mkt på dig själv ... Det är fint med människor som bryr dig - är man sann möts man ofta av det tillbaka - liksom inga krusiduller etc. Du fixar detta men tillåt dig vara i det som är .. Det tar tid att läka ... Bra arbetsgivare du verkar ha! Ta hand om sig å ha en fin jobbdag! Kram Sg

    SvaraRadera
  4. Vad fint av honom, den okände mannen, att säga så till dig.

    Så klart behöver du inte kommentera. Bara du skriver, skriver och skriver. Håller fast i rutinerna. Allt ändras vet du, det känns aldrig lika hela tiden, det ändras och blir hanterbart, det kan inte vara lika hemskt för alltid utan det ändrar form.

    Kram.

    SvaraRadera
  5. Usch, det är svårt när man har haft en bestämd ringtid med någon som försvinner. Det hade jag med min syster, så jag fick börja lägga mina träningspass precis den tiden. Annars satt jag bara och var ledsen över telefonen som inte ringde. Ta hand om dig.

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg