Saknad.....

3 månader idag.....

Ett kvartal.....

1/4 år......

92 dagar....

Dagar av vanmäktig sorg, av utmattade tårar, av oerhörd saknad, av vemod, av tunga men fina minnen men också av glädje av den fina men alldeles för korta tid vi fick...

Dagar av frågan Varför, Varför, Varför ???

Varför fick jag inte behålla honom??

Varför var vi inte värda det??

Varför tog han inte hand om sig bättre??

Kommer aldrig förstå det......

"Oh Lord, I pray

You give me strenght to carry on..

'Cos I know what it means

to walk alone the lonely street of dreams... "

Here I go again.....

Love you dear......