Annika Östberg del 2

"Ögonblick som förändrar livet..."

Fortsättning...

Efter att ha varit häktade i 7 mån så begick hennes pojkvän självmord i cellen.

De hade yrkat dödsstraff för bägge, för i USA är det så att är du närvarande vid ett mord så är alla lika mycket skyldiga.

I Sverige kan man skylla på varann o gå fria...

Hon blev förflyttad till ett statligt fängelse vilket är rätt ovanligt innan man fått sin dom.

Hon blev placerad o isolerad i Deathrow i väntan på domen..

Hon var övertygad om att hon skulle dö därinne så hon hade givit mycket tydliga instruktioner till Sv.Konsulatet, vartenda hårstrå skulle hem till Sverige.

Där fanns en stålbrits, ingen madrass, inga sängkläder, ingenting...

Hon fick endast ha en pappersklänning på sig, inte ens ett par trosor..

Man får hela tiden jobba till sig förmåner så efter ett tag kunde hon  få en madrass, lite senare sängkläder o riktiga kläder.

Där satt hon i nästan 3 år tills dom insåg det omöjliga att yrka dödsstraff för henne för hon hade trots allt inte begått mordet personligen.

På den tiden var det inte fina sprutor som tog livet av folk utan cyanidgas...

Dom gav henne en deal, förklara dig skyldig så får du 25 år till livstid, kan vara ute ef halva tiden o hon godtog det.

Det fanns 3000 kvinnor på fängelset, på hennes avd 125 st fördelade i 2 pers celler.

6 duschar fick dom dela på....

Då var det behandling o rehab, det ändrades senare för det skulle ju inte "daltas" med fångarna så det blev mer ren förvaring.

Dom hade blå byxor o gråa tshirt's..

En dag 1985 så kom dom o talade om för henne att hennes då 15 åriga son hade omkommit i en bilolycka, han hade åkt med en kompis som kört rattfull.

När hans pappa fick reda på det så dog även han några timmar senare av hjärtslag över sonens död så hon förlorade 2 personer samma dag.

Tjejerna i fängelset gav henne stöd o tröst på det sätt dom kunde, med hennes älskade heroin..

Så fr 1985-1989 så drogade hon bort tillvaron...

1989 gjorde dom stickprov o hon visade positivt, hon fördes ner till isolering o i stort sett begravdes under kåken som hon sa..

Där gick det upp för henne alla skador hon åsamkat sina nära o kära under åren som gått o bestämde sig för att förändra sitt liv.

Hon bad till Gud att han kunde tagit henne ist för sin son.

Hon var ju så skitig o hemsk.

Hon blev släppt fr isoleringen, träffade en kompis som blivit ren o bestämde sig för att lägga ner heroinet.

Hon kom via henne in i ett program för mor o döttrar som kommit snett o på så vis fick hon en mening, hon kände att hon kunde tillföra nåt, en uppgift, en orsak att existera.

Hon hade ju trots att hon gick vilse, en grundtrygghet hemifrån med mamma o mormor o morfar som dessa tjejer inte upplevt.

Där började hon få en viss acceptans...

Det som hänt går inte att göra nåt åt, morgondagen vet du inget om.

Om man hela tiden ska jaga efter morgondagen så missar du vad som händer idag.

Hon blev vald till president i medlarrådet mellan ledning o de intagna.

Där mötte hon värme o godhet.

Hon kämpade för att de skulle få det bättre...

En sån sak som färgade underkläder t ex...

Även om du har blå byxor o grå tshirt så vill man gärna känna sig fin under som hon sa.

Men det gick inte, det skulle fresta på vakterna...

Hon fick ju besök av en präst i många år fr Sv.Kyrkan, Leif, han började prata om förlåtelse..

Hon slog ifrån sig det men började ändå fundera på det..

Hon hade sedan länge förlåtit sonens kompis som körde rattfull.

Det tog ett tag innan hon började märka skillnad, "jag e lite trög på så sätt.." sa hon.

Hon insåg att hon var ok, hon hade fått ro...

Började se tecken fr Gud, ett var att de skulle börja träna hundar.

20 st små rultiga goldens o labbar kom till dom.

Där förändrades mycket för alla..

Dessa tuffa, hårda, tatuerade tjejer med rakade skallar blev som smör när dessa små, rultiga valpar kom inlufsandes.

Helt omöjligt att återgå till sin tuffa sköld ef det..

Men ef att ha tillbringat 7-8 mån 24 tim/dygn med henne i cellen så grät hon ju floder när de hämtade valparna.

Hon tänkte att om hon nån gg skulle bli fri skulle hon skaffa en hund hon aldrig skulle behöva lämna bort.

Hon hade ett otal ggr begärt nåd o förflyttning till Sverige o fått avslag.

Men i feb 2009 hände nåt...

Ist för att det stod "härmed så avslår vi din begäran om nåd o förflyttning" så stod det "härmed så godkänner vi din begäran om förflyttning  till Sverige.

Hon visste inte vad hon skulle känna...

Hon var livrädd att det inte var sant...

Men i slutet av mars 2009 så sattes hon på planet mot New York för vidare färd mot Sverige o Hinseberg utanför Örebro.

Hon sa, att hon var garanterat den lyckligaste kvinna som gått IN genom portarna på Hinseberg.

Hon hade kunnat sitta där resten av livet för hon var hemma i Sverige igen, hos sin mamma som flyttat tillbaka.

I maj 2011 fick hon nåd o blev frisläppt.

I sept 2011 åkte hon o hämtade en liten guldfärgad goldentik, en hund hon aldrig behöver lämna ifrån sig...

Hon tog ett ex...

Man står o väntar på bussen...

Det regnar småspik, det är råkallt o bussjäveln är försenad...

Då svär o muttrar vi...

Hon tänker:

Jag kan gå till höger...

Jag kan gå till vänster...

Jag kan gå rakt fram....

JAG KAN GÅ RAKT FRAM....

Jag behöver inte gå runt i en cirkel i en rastgård...

Jag kan gå ut i skogen o lyssna på tystnaden...

Jag kan gå hem o ta på mig färgglada kläder...

Hon känner ingen bitterhet över det som hänt henne, hon har haft ett rikt liv tycker hon.

När allt blingbling o alla märkeskläder är borta så är alla lika...

När man skalar av allt det så är människor lika mycket värda..

Alla är värdefulla..

Alla har en mening...

Alla har en viktig uppgift...

Det finns ett am.uttryck, By Grace..
Rakt översatt, Av nåd..
Hon läser in det mera som Oväntad gåva...
Det liv hon har nu är By Grace..

Hon avslutade med orden hon ville ge oss på vägen:

Om alla vågar känna...

Vågar ta emot....

Vågar prata....

Vågar se....

Så skulle världen vara en betydligt bättre plats....

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Det var en mycket mäktig föreläsning, applåderna ville inte ta slut....
Jag hade gärna önskat en frågestund efteråt..
Jag hade velat fråga henne hur det kändes att att återse Sverige 41 år senare än när hon lämnade det.
Det Sverige hon lämnade -67 fanns ju inte när hon återvände 2009..

Dagen har börjat med 2 pass på gymmet, tog en prot.shake under tiden men nu e det dags för frukost.

Kanske en snabbis in till Kalmar, jag hann ju inte i tis kväll det jag ville.

Ord "platschef" är tillbaka på gymmet nu så jag behöver inte vara där riktig lika tidigt som de sista 2 veckorna.

Gårdagen bakade jag mina underbart goda rågrussinfrallor, tror aldrig jag fått om så goda som igår.. :))

HA EN BRA TORSDAG !!